söndag 10 juli 2011

The last kohekohe!


Inbland går saker precis under näsan på dig. I det här fallet går jag rakt under kronan på ett träd och missar det. Nästan... Maupuia reserve som är det sista regenererande biten av naturliga kustskog på miramar halvön har fortfarande en del överraskningar att bjuda på floramässigt sätt.

Efter dagens plantering av det sista som inte hann planteras i lördags. Några nikau, pate och putaputaweta nere vid groddammen, syntes en trädkrona mellan några andra kronor som skilde sig från övriga trädkronor i färg och form.

"Is that?...No, It can´t be. "

I den del av reservet som verkar ha fått stått relativt orört längst stod en fullvuxen ca 10 meter hög Kohekohe (Dysoxylum spectabile).
Ett av de viktigaste träden som jag försöker återintroducera till Miramar halvön. Detta är ett av de träd som tidigare utgjorde de mest dominanta inslag tillsammans med tawa (Beilschmiedia tawa) och ibland Mahoe (Melicytus ramiflorus) av den kust regnskog som fanns på södra delen av Nya zeelänska nordön. I dagsläget är Kapiti island världens största kohekohe skog (vänster) följt av de 330 hektar stora Hemi Matenga memorial park & reserve utanför Waikanae på Kapiti coast.
I övrigt så finns bara kohekohe kvar på ett fåtal platser i Wellington regionen. Det är tidigare känt att Kohekohe förekom på miramar halvön i botaniska inventeringar från 1872. Icke färdigställda inventariska listor beskriver Kohekohe som Naturally occuring native på halvön, men här saknas dock ett nedtecknat årtal. (DOCDM - 315290)

Fyndet av ett flera meter högt träd och med en stam på 40 cm gav ett glädjefnatt. Det är tydligt att en tidigare tjock stam har förekommit, men vid tillfället fallit omkull och gått av. Det nya trädet är en skott som vid basen format en ny stam. En smalare sidostam fanns även vid sidan, men har kapats med yxa för uppskattningsvis ca 10 år sedan. Fler liknande skador syns på andra träd runt om. Flera nya sidogrenar har skjutits ut vardera sida om den skadade stammen.

En del klösmärken efter possum syns med, men synen av kohekohe blommor växande på stammen visar att dessa märken antagligen är minst ett halvår gamla. Annars vore blommor och stjälk uppätna. T
rädet blommar under vintern, för att ge frukt följande vinter. Frukten är stor som ett större plommon och ljusgrönt, för att senare spricka upp i tre delar och visa sitt skarpt oranga fruktkött med frön. Fröna gror såfort de fallit tillmarken. De har mycket kort hållbarhet men gror snabbt om rätt kondition förekommer. Frukten äts av Kereru/woodpigeon och kaka papegojor.

Området trädet växer i vad som verkar vara en av de få stycken av bush som överlevt både maori framfart och europernas farmland. Både klängväxten Kiekie (Freycinetia banksii) (höger) och Supplejack/ kareao (Ripogonum scandens) förekommer tillsammans med ett fåtal Trädfuschia, kotukotuku.( Höger. Här har jag fotograferat kohekohe som syns i höger bakgrund, utan att vetat om det. Trädfuschia i vänster bakgrund). Alla dessa arter förekommer i mer eller mindre opåverkad låglandsregnskog. Överflöd av råttor dock hindrar dessa växter och många andra från att sprida sig med frukt och frön, utan växer mest individuellt. Varken kohekohe eller supplejack plantor syns ej till i någon anslutning till moderträden.
Ca 15 träd har planterats ca 100 meter fågelvägen högre upp vid waterfall creek, innan jag kände till detta träd. Men mina förhoppningar är att kunna få minst 200 plantor till nästa säsong eller iaf följande år.

De första planterade kohekohe på Matiu/Somes island blommar iår. De planterades 1985.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar