söndag 10 juli 2011

The last kohekohe!


Inbland går saker precis under näsan på dig. I det här fallet går jag rakt under kronan på ett träd och missar det. Nästan... Maupuia reserve som är det sista regenererande biten av naturliga kustskog på miramar halvön har fortfarande en del överraskningar att bjuda på floramässigt sätt.

Efter dagens plantering av det sista som inte hann planteras i lördags. Några nikau, pate och putaputaweta nere vid groddammen, syntes en trädkrona mellan några andra kronor som skilde sig från övriga trädkronor i färg och form.

"Is that?...No, It can´t be. "

I den del av reservet som verkar ha fått stått relativt orört längst stod en fullvuxen ca 10 meter hög Kohekohe (Dysoxylum spectabile).
Ett av de viktigaste träden som jag försöker återintroducera till Miramar halvön. Detta är ett av de träd som tidigare utgjorde de mest dominanta inslag tillsammans med tawa (Beilschmiedia tawa) och ibland Mahoe (Melicytus ramiflorus) av den kust regnskog som fanns på södra delen av Nya zeelänska nordön. I dagsläget är Kapiti island världens största kohekohe skog (vänster) följt av de 330 hektar stora Hemi Matenga memorial park & reserve utanför Waikanae på Kapiti coast.
I övrigt så finns bara kohekohe kvar på ett fåtal platser i Wellington regionen. Det är tidigare känt att Kohekohe förekom på miramar halvön i botaniska inventeringar från 1872. Icke färdigställda inventariska listor beskriver Kohekohe som Naturally occuring native på halvön, men här saknas dock ett nedtecknat årtal. (DOCDM - 315290)

Fyndet av ett flera meter högt träd och med en stam på 40 cm gav ett glädjefnatt. Det är tydligt att en tidigare tjock stam har förekommit, men vid tillfället fallit omkull och gått av. Det nya trädet är en skott som vid basen format en ny stam. En smalare sidostam fanns även vid sidan, men har kapats med yxa för uppskattningsvis ca 10 år sedan. Fler liknande skador syns på andra träd runt om. Flera nya sidogrenar har skjutits ut vardera sida om den skadade stammen.

En del klösmärken efter possum syns med, men synen av kohekohe blommor växande på stammen visar att dessa märken antagligen är minst ett halvår gamla. Annars vore blommor och stjälk uppätna. T
rädet blommar under vintern, för att ge frukt följande vinter. Frukten är stor som ett större plommon och ljusgrönt, för att senare spricka upp i tre delar och visa sitt skarpt oranga fruktkött med frön. Fröna gror såfort de fallit tillmarken. De har mycket kort hållbarhet men gror snabbt om rätt kondition förekommer. Frukten äts av Kereru/woodpigeon och kaka papegojor.

Området trädet växer i vad som verkar vara en av de få stycken av bush som överlevt både maori framfart och europernas farmland. Både klängväxten Kiekie (Freycinetia banksii) (höger) och Supplejack/ kareao (Ripogonum scandens) förekommer tillsammans med ett fåtal Trädfuschia, kotukotuku.( Höger. Här har jag fotograferat kohekohe som syns i höger bakgrund, utan att vetat om det. Trädfuschia i vänster bakgrund). Alla dessa arter förekommer i mer eller mindre opåverkad låglandsregnskog. Överflöd av råttor dock hindrar dessa växter och många andra från att sprida sig med frukt och frön, utan växer mest individuellt. Varken kohekohe eller supplejack plantor syns ej till i någon anslutning till moderträden.
Ca 15 träd har planterats ca 100 meter fågelvägen högre upp vid waterfall creek, innan jag kände till detta träd. Men mina förhoppningar är att kunna få minst 200 plantor till nästa säsong eller iaf följande år.

De första planterade kohekohe på Matiu/Somes island blommar iår. De planterades 1985.

Första dagarna...

I torsdags planterades de första växterna i årets omgång i Maupuia reserve i samarbete Miramar track project. Entreen till reservet planterades med ca 180 plantor, de mesta av pionjär arter som klara leriga och blöta förhållanden som Träskflax. Dels för att stora plantor med breda blad kommer fungera som skydd mot vind och torka, men också utgöra skydd mot känsligare arter som kan planteras efter att pionjärerna har etablerat sig. Några känsligare arter som nikau har redan planteras som experiment.
Två skolor var inbjudna, men pga av vind och en del regnskurar ställde Miramar North school in och Miramar Christian school kom ngt senare (höger) och med mindre lever än väntat. En del hjälp dock från föräldrar och andra volontärer från cyckelgruppen och 180 plantor planterades relativt snabbt efter att jag placerat ut dem i den plan som jag arbetat efter. Senaste dagarna har Nya Zeelänska vinterstormar dragit över och en del plantor så redan efter 4 dagar vindpinade ut.

Under lördagen planterades de första sekundära plantorna i reservet utmed området jag kallar stream 2. Dvs Bäcken ovanför den sk groddammen, vilket även inkluderar waterfall creek. Ca
De sekundära plantorna är arter som bara kan etableras om omgivande vegetation redan har etablerats. I detta fall den östra delen av reservet som vuxit i ca 80 år sedan det mer elle rmindre skövlades. Arterna involverar kanono, nikau, rewarewa, pate och kohekohe tillsammans med tawa som i ett normalt ekosystem i wellington regionen är det dominerande trädslaget. TYvärr fanns bara 5 kohekohe tillgängliga från Wellington council, en donation av ytterligare 6 st gavs av Peter Russell från hans ekologiska restuarering som sker i island bay.
Av de 120 plantor planerade för detta område, hann dock inte våtmarks området vid groddammen med pga av regn och åska. Dessa kommer försöka hinnas med idag istället. Ett par av kakariki passerade tjattrande precis innan planteringen började. Härligt att se att det finns möjlighet för dem att kanske kunna komma tillbaka efter att ha varit frånvarande i området i ca 100 år.

Under söndagen var det allmän planterings dag som ordnades av miramar track projekt, där vem som helst kunde ge en hjälpande hand mellan kl 10 och 2. Lite mer än 21 personer kom. Tyvärr han jag inte ta alla namn. Ca 350 plantor planterades vid bal Nevay rd entrén till reservet, två ytor längre ner i anslutning till gatan samt en den sekundära arter i reserver utmed en av de stigar som inte längre används. En av dessa stigar har möjligheten att kunna bli en botanisk stig och här skulle jag vilja sätta ut informationskyltar om respektive arter.
Folk gjorde ett bra jobb och trots två lokaler med mycket gräs och skrot, planterades alla arter ut. Förhoppningsvis kommer nu alla plantor att ta sig och ses över vilket inte tidigare hänt.
Kakariki parakiterna höll sig i närheten. Såg dem aldrig, men deras tjattrande var nära.

"A special thanks to Joakim who´s organizing has made our plantings runs very smoothly" Miramar track project.

Eftermiddagen tillbringades med att sätta ut en ny pingvinholk i Karaka bay, där en pingvin varje natt korsar vägen för att ta sig uppför en 50 meter hög gångväg mellan Karaka bay rd och Napier street.- Holken placerades ut par meter från pingvinstigen på strandsidan av vägen, men hoppningsvis kommer holken hitta sinom en snart framtid.
Råtta numer 10 fälldes i en av de fällor på min hyresvärds tomt!

Planerar en blogg för Te Motu Kairangi- miramar ecological restoration. Den kommer vara på engelska och med förhoppningar att jag kommer kunna skriva mer i den om arbetet på Miramar och vad folk kan göra för att ge en hjälpande hand och använda sina trädgårdar i syfte med att bevara hotade arter på halvön.

onsdag 6 juli 2011

Skolarbete!

I tisdags kom alla träd, buskar, gräs och annat från kommunens nursery och forest& birds nursery. Sammanlagt lite över 900 plantor.
Elever från Miramar Christian School och Miramar Northern School kommer att gå samman för en planteringsdag som börjar nu efter lunch, kl 12,45. Området som kommer planteras, (för enkelhetens skull eftersom det är barn) är entrén till Maupuia reserv vi ingången vid Darlington rd.
Området har planterats tidigare, men en del har inte överlevt. Större delen är nu gräsmatta som vid vintertid blir genomdränkt. Här kommer därför huvudelen av planteringen bestå av swampflax, 50 st, vilka med sin storlek kommer täcka över gräsmattan i framtiden och skapa en vindbarriär för att kunna plantera känsligare plantor bakom. Några känsligare plantor kommer planteras redan nu som ett experiment, men närmare skogens kant. Swamp maire och nikau palm tex. Ett par Puriri står planterade sedan tidigare innanför trädskydd, men jag arbetar nu för att få bort dessa inom en relativt snar framtid, innan de börjar sprida sig in i parken. Puriri hör hemma i endast norra Nya Zeeland och är känt för att kunna förvildas sig i Wellington regionen.
Bäcken som rinner via waterfall creek och den sk groddammen( finns inga grodor kvar, och de som isåfall finns är inte inhemska.) mynnar ut vid denna gräsmatta och entré och kommer utgöra yta för att plantera den inhemska arten av ginst, Carmichaelia australis. Arten var tidigare vanlig i området (1872) och i nuläget har endast en planta lokaliserats. Arten växer normalt hängande över vattendrag.
(Myrsine australis) red mapou, Whau (Entelea) och kahikatea (Dacrycarpus dacrydioides) tillsammans med den sällsynta Coprosma linariifolia är några av de träd som kommer planteras på den öppna ytan med.
5 st Swamp maire (Syzygium maire) kommer planteras med, dessa är regionallt hotade och endast ett fåtal fullvuxna träd finns kvar i regionen. Dessa kommer jag dock plantera själv. Detta träd lever i symbios med en svamp i jorden, och det är viktigt att all jord kommer med och att rötterna inte störs! Dessa träd är dessutom en av de få arter här som klarar riktigt tung lerjord!

Hade dock önskat att det fanns Pukatea tillgängligt, men jag valde bort dessa innan jag visste att jag ens kunde välja dem när jag satt i planeringen.

Återkommer senare med rapport hur skoldagen gick!

I övrigt har jag planterat i flera omgångar i Maupuia. 2 dagar i veckan överser jag planterandet i Zealandia, karori wild life sanctuary med. Har ett bra team som hjälper till.